Nålbindning

Traditionellt hantverk

Nålbundna vantar på ryska, med karelskt broderi i dubbelsidig efterstygn

Nålbindning (söma, nåla, binda, påta) är en urgammal, traditionell teknik, som har varit känt i nästan alla platser i världen, även för tusentals år. På finska kallas det neulakinnastekniikka, kinnasompelu, kinnasneulatekniikka eller yhdellä puikolla neulominen.

I Finland kunskapen att nålbinda har bäst överlevt i Karelen *), dvs och i Norra- och Östra-Finland. Även på 1950-talet var det vanligt att nålbinda i dessa områden, och i vissa orter och familjer har kunskapen överlevt från mor till dotter även till våra dagar.

*) Karelen är ett område som ligger delvis både i Finland och Ryssland.
En del av den gamla finska Karelen ("avträdd Karelen") hör till Ryssland sedan vinterkriget mellan Finland och Ryssland i 1940. Ungefär 450 000 finländare blev evakuerad från detta område till andra delar av Finland. Eftersom populationen i Finland är knappt över 5 miljoner, har många finländare i dag mor- eller farföräldrar som har rötter i den avträdda Karelen.
"Ryska Karelen" å andra sidan, refererar i denna webbsidan till den delen av Karelen som sitter i Ryssland, och har inte varit en del av Finland (dvs är inte en del av den avträdda Karelen).

Tidigare har nålbundna vantar använts även som betalningsmedel, och man har betalat med nålbundna vantar t ex krigskatter och ersättningar för präster för förlovningar och vigslar. Som en joutsenobo intresserar mig naturligtvis en bit av historia om en präst som i 1860-talet i Joutseno tillkännagav att ersättningen för förlovning och vigsel skulle vara betalt antingen med pengar eller nålbundna vantar. Stickade vantar dugde inte eftersom man tyckte att de var inte så bra. Även tills den sista krigsperioden (fortsättningskriget 1941-1944), tyckte man i (den avträdda) Karelen att det var skam för en kvinna om hon kunde inte nålbinda.

Nålbundna vantar: på finska, finska och vridna sättet

Tre olika, huvudsakliga nålbindningstekniker i Finland
 - på finska, ryska och vridna

När man nålbinder, har man nålen i andra hand, och med hjälp av tummen av den andra handen kan man justera storleken av nya maskor. I några orter har man släppt av den nyaste maskan av tummen, och plockat maskorna från framsidan, när de har hållit plagget platt, medan i andra orter har man hållit två eller tre senaste maskorna hela tiden runt tummen.

I Östra Finland och i den avträdda Karelen har man traditionellt känt tre olika nålbindningstekniker: 'suomeksi' (på det finska sättet), 'venäjäksi' (på det ryska sättet) och 'pyöräyttäen' eller 'punaltaen' (på det vridna sättet). De här namn har man inte känt i andra delar av Finland även om det ryska sättet har varit det mest populärt bl a i Norra Österbotten och Kajanaland.

Trots att i Finland har man traditionellt använt tre olika, huvudsakliga nålbindningstekniker, varje av dem har också haft varianter, så det aktuella antalet av olika nålbindninstygnen använt i Finland är större. Utanför Finland termen "finska stygn" verkar ofta stå för det finska stygnet 2+2 (UUOO/UUOOO), och "ryska stygn" för det ryska stygnet 2+2+2 (UUOOUU/OOUUOOO), men här i Finland både termer, 'suomeksi' och 'venäjäksi', täckar många stygn, så jag skulle hellre tala om den "gruppen av de finska stygn" och den "gruppen av de ryska stygn". Denna gruppering är baserad på den nålbindningsartikeln av Toini-Inkeri Kaukonen (1960).

Nålbundna vantar på det ryska sättet

Nålbundna vantar på det finska sättet